Sikta mot stjärnorna

Jag älskar att bo i Lund, att börja plugga och att börja plugga i just den här staden var ett av mina bästa beslut någonsin. Det finns något för alla här vilket passar mig som handen i handsken. Ingen är för speciell och ingen hamnar heller utanför. Jag menar kom igen, i Göteborg skulle du inte hitta 6 personer klädda i gul frack, använda solbrillor under nattetid eller ha en teknologmössa på huvudet i 4 veckor och komma undan med det? Jag kan vara precis den jag vill vara. Studentlivet i Lund är ett kapitel för sig med massor av nyttiga erfarenheter, vänner för livet, fester till höger och vänster, nollningar, inflyttningar och utflyttningar, billigaste maten på Willys, coolaste skjortan på second hand, godaste fikan på mysigaste fiket och mycket mer. Vad som gör det hela ännu bättre är att ha flyttat till en helt egen liten etta! Man har inga förpliktelser mot någon annan än sig själv, man kan laga precis den maten man själv vill äta, spela precis så dålig musik man känner för, plinga på guran utan att bry sig ifall det låter bra eller dåligt (mer ofta dåligt), tvätta så sällan man känner för det och städa seriöst kanske en gång om halvåret!

Dock finns det saker jag saknar med Göteborg. T ex alla dessa berg och stigar som bara jag har utforskat och inte tillsammans med 1000 andra glada studenter. Att kunna gå en kvällspromenad i total tystnad och titta på stjärnorna utan att höra surret av cyklar och prasslande willyspåsar överallt. Vart hittar man det stället? Finns det någonstans i Lund som inte är ute på landet men ändå avskiljt från resten av världen? Fast om jag måste offra mina tysta kvällspromenader för ett liv fyllt med äventyr så kanske det ändå är värt det? Avsaknaden av stigar kanske inte har lika stor betydelse i jämfört med vad man får tillbaka, eller?

Och vet ni vad? Efter ett år här på LTH så har jag insett en sak - jag kan se stjärnorna ändå, med en egen willyspåse i cykelkorgen. Och som grädde på moset ser jag dem helst tillsammans med 1000 andra glada studenter!